Orientering
i Venedig
Att springa orientering i Venedig är något utöver det vanliga. Något som varje orienterare bör uppleva.
För 24de året var det stadsorientering i Venedig i mitten av november.
Det hela började med att P-O Bengtsson, Rune Lundh och Ingemar Holmberg satt på en restaurang i Venedig i samband med en Höst-Öst resa. Som brickunderlägg var det en karta över Venedig. Här skulle det vara idealisk med stads-OL: sa Rune. Nästa år så hade P-O ordnat detta och på den vägen är det. En tävling som är en av de största på kontinenten med 2500 startande.
I slutet av september vid Mariestads pensionärsOL: frågade Ingemar Holmberg, Karl-Erik Helin och mig: Ska ni inte följa med till Venedig? Efter att funderat under tävlingen svarade jag, ja. Margareta Holmberg satte igång med att fixa resan. Med lågprisflyg och rabatterade hotellrum blev inte priset mer än 1300 för flyg och 3 hotellnätter. Sedan tillkom kostnad för hyrbil.
Venedig är garanterat bilfritt, men istället kryllar det av turister på de smala gatorna. Vägvalsplaneringen är viktigare än i vanliga tävlingar, man måste vara säker på att kunna komma fram så man inte står vid en kanal utan bro, eller i en återvändsgränd. Det gällde att aldrig släppa tumgreppet så gick det bra att kryssa bland gränderna. Det störst problemet var att komma fram mellan alla turister och inte krocka med mötande orienterare. Så alla dessa duvor som inte flyttar på sig förrän man nästan trampar på dem.
Några ytterligare svenskar dök upp i Venedig, då årets Höst-Öst resa hade sin avslutning där.
Jag träffade även Noëmi där som tävlade i D Elit.
Noëmi är fortfarande den glada positiva tjej som vi lärde känna under hennes vistelse i Hjo.
Det blev även lite turistande ytterligare några timmar i Venedig efter tävlingen.
Nästa dag besöktes Verona med Julias hus och en tur runt Gardasjön. Sista dagen en heldag i Milano.
Karl Bergstrand
Att springa orientering i Venedig är något utöver det vanliga. Något som varje orienterare bör uppleva.
För 24de året var det stadsorientering i Venedig i mitten av november.
Det hela började med att P-O Bengtsson, Rune Lundh och Ingemar Holmberg satt på en restaurang i Venedig i samband med en Höst-Öst resa. Som brickunderlägg var det en karta över Venedig. Här skulle det vara idealisk med stads-OL: sa Rune. Nästa år så hade P-O ordnat detta och på den vägen är det. En tävling som är en av de största på kontinenten med 2500 startande.
I slutet av september vid Mariestads pensionärsOL: frågade Ingemar Holmberg, Karl-Erik Helin och mig: Ska ni inte följa med till Venedig? Efter att funderat under tävlingen svarade jag, ja. Margareta Holmberg satte igång med att fixa resan. Med lågprisflyg och rabatterade hotellrum blev inte priset mer än 1300 för flyg och 3 hotellnätter. Sedan tillkom kostnad för hyrbil.
Venedig är garanterat bilfritt, men istället kryllar det av turister på de smala gatorna. Vägvalsplaneringen är viktigare än i vanliga tävlingar, man måste vara säker på att kunna komma fram så man inte står vid en kanal utan bro, eller i en återvändsgränd. Det gällde att aldrig släppa tumgreppet så gick det bra att kryssa bland gränderna. Det störst problemet var att komma fram mellan alla turister och inte krocka med mötande orienterare. Så alla dessa duvor som inte flyttar på sig förrän man nästan trampar på dem.
Några ytterligare svenskar dök upp i Venedig, då årets Höst-Öst resa hade sin avslutning där.
Jag träffade även Noëmi där som tävlade i D Elit.
Noëmi är fortfarande den glada positiva tjej som vi lärde känna under hennes vistelse i Hjo.
Det blev även lite turistande ytterligare några timmar i Venedig efter tävlingen.
Nästa dag besöktes Verona med Julias hus och en tur runt Gardasjön. Sista dagen en heldag i Milano.
Karl Bergstrand
Karl-Erik, Margareta och Ingemar på Rialtobron
Noëmi var där och blev 6:a i damernas elitklass
Pizza är ett måste i Italien.