I H20 blev det några segarar i nationella tävlingar.
En kort period 1963-64 var de flesta tävlingarna på den nya kartan från kartverket den så kallade "grönsaksbladet". Men kartan var en stor besvikelse när den kom ut. Den höll inte måttet för vad en orienterare vant sig vid när man sprang på egenritade kartor.

Dagens fråga: Vilken skala var det på "Grönsaksbladet" ledtråd: samma karta som numera heter Terrängkartan.

Svar sändes till Info"at"hbok.se

På utrustningasidan började det hända saker.
Man hade börjat ta fram orienteringsskor. Ett stor fel med dessa var att de var dyra, 3 ggr mer än ett par gymnastikskor, och så var hållbarheten dålig.

Jag gjorde en investering i vidstående sko.

De bästa skor jag haft, Lätt och en perfekt passform.Men de hade ett stort fel. De fick inte bli blöta. Eftersom de var av skinn så krymte detta och blev stelt när det torkat, så dessa skor blev aldrig utslitna för efter några gånger gick de inte att använda.
1962 blev det obligatoriskt med helhäckande klädsel för att få bukt med den gulsotsepedemi som härjade bland orienterarna.
Då började man tillverka OL-dräkter i nylon. Klubbarna skaffade sig en enhetlig klubbdräkt.